Main menu:
Partiprogram
ÅLDERSDISKRIMINERING
Under de drygt 20 år som gått sedan SPI bildades har synen på de äldre blivit allt mer negativ. De som inträtt i pensionsåldern anses ha gjort sitt och förväntas acceptera rollen som passiv samhällsmedborgare. Det har vuxit fram ett förakt för äldre som i många stycken är jämförbar med annan diskriminering.
I dagens ungdomsfixerade samhälle finns ingen plats för äldre. Genom olika former av avtalspensioner har äldre motats bort från arbetsmarknaden till förmån för yngre. Redan i 50-årsåldern har arbetssökande svårt att hävda sig i konkurrensen med yngre. Kommersiella organisationer inklusive massmedia hävdar att de vänder sig till ungdomen eftersom ungdomarna representerar köpkraft. När 40-talisterna blir pensionärer kommer de att ha en väsentligt större köpkraft än dagens pensionärskollektiv. De måste därför engageras och rekryteras.
Åldersdiskrimineringen medför att pensionärer exkluderas från de beslutande församlingarna trots att historien är full av exempel på personer över 65 som spelat en avgörande roll. Winston Churchill var 66 då han fick ansvaret att leda Europa mot den nazistiska stormvågen. Vid 77 års ålder blev han på nytt Premiärminister. EU skapades av Konrad Adenauer, 77, och Robert Schuman, 74. Jerzy Einhorn har formulerat det så här: ”Det är lika angeläget med en rimlig representation av äldre i riksdag, landsting och kommuner som en rimlig representation av kvinnor och unga.”Göran Persson sade ”De äldres kunskaper och erfarenheter måste i ökad omfattning tas tillvara” och Lars Engqvist att ”Äldre människor ska finnas med i de politiska församlingarna, så väl i kommunerna som i landstingen och riksdagen”.
Trots detta nominerar partierna sällan personer över 65 till riksdagen. Detta resulterar i att mindre än 1 % av riksdagsledamöterna skall representera mer än 20 % av befolkningen. En av hörnpelarna i SPI:s arbete är att bekämpa diskrimineringen av äldre. För att komma tillrätta med det problemet räcker det inte med opinionsbildning. Diskriminering av äldre måste förbjudas i lag. Sådan lagstiftning finns exempelvis i Finland och på Irland och diskuteras i flera ytterligare länder liksom inom EU.
Det är rimligt att det också inrättas ombudsmän till vilka våra drygt två miljoner äldre kan vända sig. Många saknar idag möjlighet att själva föra sin talan mot exempelvis myndigheter. Sverige är ett föregångsland när det gäller att inrätta ombudsmän för olika intressegrupper, Likställighetsprincipen kräver därför att det inrättas en särskild ombudsman för riket och att kommunerna har skyldighet att inrätta befattningar som Äldreombudsmän.
Sverige har inte råd att göra sig av med produktiv och arbetsvillig arbetskraft. SPI anser att äldre som vill och kan fortsätta arbeta ska få göra det. Det finns ingen biologisk, medicinsk eller annan saklig grund för att sätta en fast åldersgräns för när vi ska anses oförmögna att delta i arbetslivet. Pensionsåldern ska därför vara flexibel och inte bestämmas av individens personnummer.
Skattelättnader för äldre arbetskraft innebär ett incitament för såväl arbetsgivare som pensionärer. Sverige är en rättsstat där medborgarna i grundlagen tillförsäkras demokratiska rättigheter och rätt till rättslig prövning enligt gällande lagar och förordningar. Sverige är dock ett av få länder som inte har en författningsdomstol med uppgift att mot grundlagen pröva beslut som fattas av politiska organ och myndigheter. Exempel på beslut som borde ha prövats i en författningsdomstol är införandet av det särskilda basbeloppet för pensionärer. Där åsidosattes det ursprungliga ATP-beslutet, resultatet av folkomröstningen, man ändrade till nackdel för pensionärerna.
SPI kräver att: