SKATTER OCH EKONOMI

Den ekonomiska tillväxten i Sverige har gynnats av de senaste åren internationella högkonjunkturer. Sverige är mycket exportberoende och vår ekonomi kan komma att utsättas för stora påfrestningar om världsekonomin sviktar, det är därför av största vikt att åtgärder vidtas för att stärka den ekonomiska tillväxten.

Liksom andra partier framför SPI en rad krav på reformer och förbättringar i välfärdssystemet som kostar pengar. Det är viktigt att då också peka på förändringar som kan bidra till att stabilisera samhällsekonomin och skapa ekonomsikt utrymme för de reformer som föreslås. När det gäller vård och omsorg anser SPI att betydande ekonomiska vinster kan nås genom att avskaffa den oerhört tunga och kostnadskrävande landstingsorganisationen. Om 20 organisationer ersätts av en enda bör 1000-tals högt betalda politiker och tjänstemän kunna friställas och pengarna i stället kunna gå direkt till att anställa mer vårdpersonal. Bara partistödet till landstingspolitikerna uppgår till 200 miljoner per år – en helt onödig kostnad.

Idag fattas först beslut på riksnivå. Dessa ligger sedan till grund för beslut på landstingsnivå –beslut som ofta blir helt olika i olika landsting. Om vi låter staten överta ansvaret för sjukhusvården kommer samma regler att gälla i hela landet. Den största ekonomiska påfrestningen för samhället under senare år har varit de skenande sjukskrivningskostnaderna – betydligt över 100 miljarder per år. De här kostnaderna är den enskilt största posten i statsbudgeten.

Som en mänsklig rättighet stadgas att: ”Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning,  rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.”Genom arbetet skapas mycket av den sociala identitet som är en förutsättning för ett gott och meningsfullt liv. Samhället har ett absolut ansvar för att medborgarna kan erbjudas arbete och då även till dem som har funktionsnedsättning. Som motprestation ställer samhället krav på solidarisk medverkan i det nödvändiga arbetet för vår gemensamma försörjning. Enligt tillgänglig statistik är svenskarna bland de friskaste i världen – om vi inte rent av är allra friskast. Samtidigt har vi det största antalet sjukskrivna. Det är alltså uppenbart att sjukskrivning har blivit en naturlig del av många människors sätt att se på sin privatekonomi. Sjukförsäkringen har blivit ett sätt att försörja sig och sjukskrivningen en rättighet som man själv bestämmer över. Detta måste stävjas och om det inte går med morot så med piska. Ytterligare en karensdag kan övervägas, då karensdagarna endast drabbat de som är i arbete och inte de långvarigt sjuka. Det totala antalet karensdagar under ett kalenderår kan begränsas för att tillgodose dem som på grund av sjukdom kräver flera, kortare sjukskrivningar under året. Om sjuktalen kunde reduceras med 50 % - något som borde vara möjligt om vi jämför med andra länder, skulle besparingarna för statskassan bli mer än 60 miljarder kronor och ett motsvarande reformutrymme skapas. Det skulle räcka för att genomföra huvuddelen av de reformkrav SPI ställer.

Tvärtemot alla nationalekonomiska grunder försämrar dessutom politiker möjligheterna för allt privat pensionssparande. Avdragsrätt för privat pensionssparande för normalinkomsttagaren utgjorde före 2008 ett halvt basbelopp och ändrades fr.o. m. 2008-01-01 till endast 12 000 kr som avdragsgillt belopp. Propåer finns också att helt slopa avdragsrätten. Detta drabbar alla blivande pensionärer i form av lägre pensionsutbetalningar.

• att låginkomsttagarna ska prioriteras när skattesänkningar blir möjliga
• att skattesänkningen för de som arbetar ska gälla även för pensionäreroch studerande
• att beskattningen skall vara efter samma normer för alla
• att fastighetsavgiften avskaffas
• att förbättrade möjligheter till pensionssparande införs i stället för försämrade
• att ytterligare en karensdag införs samtidigt som antalet karensdagarunder ett år begränsas
• att landstingsorganisationen slopas och de friställda medlen används tillatt förstärka vården